söndag 5 februari 2017

Ytterligare en ensamkommande som inte stod ut

Det kom ett inlägg i vår öppna facebookgrupp.​


روحت شاد جواد، چرا رفتی از پیش ماه😭😭
Min kompis lev i fred!!!
Jawad Nezami ensamkomande pojke har begått självmord i Trollhättan natten till söndag 5/2/2017
Han kom till Sverige hösten 2015 från Afghanistan och bodde på ett stödboende för ensamkomande barn i Trollhättan.
Läs mer om Jawad

Så här har Alex Jasi skrivit på facebook:
WARNING 18+
MIGRATIONSVERKET DÖDAR OSS VARJE DAG!!!
Idag kände jag mig så himla trött på livet.
Alltså: Vad är som händer här med oss?
Jag frågar: Vart någonstans i världen skall vi kunna ta vägen?
Var skall vi kunna bo? Vi har ingen plats att bo på!
Vi har ingen säkerhet i det helvete som heter Afghanistan.
I snart två jag har varit i Sverige och det är snart tre år sedan jag lämnade mitt hem.
Jag har tyckt att det bara har varit här som jag har kunnat hitta säkerhet och känna mig trygg.
Men sedan visste inte jag ju inte ens här heller, vad som kommer att hända med mig.
Jag har sett mina vänners kroppar framför mig, liggande döda och skadade på marken.
Och jag såg att ingen tog upp dem.
Ibland kommer tankar. Tankar om att ta mitt liv och få ett slut på allt.
Ibland ångrar jag mig: Varför jag kom ens hit?
Kanske skulle det ha varit bättre om Talibaner eller några andra jävlar hade dödat mig.
Det kanske hade varit bättre för att om de skjutit oss med kulor eller bomber.
För det gör bara ont för i nägra timmar sen sover man lugnt, för evigt.
Men här blir vi dödade av Migrationverket - varje dag.
De upplivade oss och sen blev vi dödade - varje dag.
Jag skulle önska att du läser detta, skulle kunna förstå hur det egentligen är.
Tack för att du har läst.
Detta är mina känslor som jag nu har delat med dig.



4 kommentarer:

  1. Sorg sorg sorg och vrede. Så orättfärdigt att en ung människa behöver genomgå detta!
    Vi hade behövt honom med oss och hos oss.
    Lena

    SvaraRadera
  2. så så onödigt, det gör så ont i hjärtat!

    SvaraRadera
  3. VAD SÄGER BIBELN OM DETTA???

    SvaraRadera
  4. Trotts att jag inte fattar beslut om utvisning känner jag mig skyldig när jag i egenskap av personal i ett stödboende tvingas "hjälpa" en afghansk pojke som är utvisad, med att få sina resehandlingar i ordning inför den kommande utvisningen som troligtvis kommer att ta död på honom. Historien kommer återigen visa att Sverige svek och att vi helt medvetet sände tillbaka en pojke mot en säker död.

    SvaraRadera