Kan man gömma sig i Afghanistan?

Många handläggare anser att man kan gömma sig i Afghanistan, t.ex. för fiender i släkten. Det är inte med sanningen överensstämmande. Här är information som kan användas vid överklaganden.

Afghanistan: Whether the Taliban has the capacity to pursue individuals after they relocate to another region; their capacity to track individuals over the long term; Taliban capacity to carry out targeted killings (2012-January 2016)  Immigration and Refugee Board of Canada AFG105412.E 15.2.2016

---------------------------
Denna text är hämtad ur ett sakkunnighetsutlåtande skrivet av Anders Fänge.

Det finns få frågor i den afghanska kulturen som har en längre livslängd än sådana som relaterar till hederskulturen. Det finns gott om exempel, både från samtiden och historien, på dödliga konflikter mellan familjer och mellan individer, som har sitt ursprung i att ett brott mot familjens heder har begåtts. En del av dessa har avslutats relativt snabbt, och då oftast med “den syndande partens” död, men det är inte ovanligt att de pågår i betydligt längre tid och faktiskt över generationer.

Afghanistan är ett land som har en djup och omfattande verbal tradition, som bl.a. karaktäriseras av mycket breda och inofficiella informationsnätverk, vars kärna består av släktingar och vänner, som sedan i sin tur bidrar med sina släktingar och vänner, osv, osv.

Under mina sammanlagt 20 år av arbete i Afghanistan har jag upprepade gånger ställts inför problem som bl.a. inneburit att finna en person. Ett typiskt exempel kan vara att personens namn, faderns namn, födelseort, den ort där vederbörande växte upp, samt namn på släktingar, är kända, medan personens nuvarande adress (eller snarare bostadsort, då adresser i en svensk mening inte existerar) inte är känd. Genom användandet av dessa informella informationsnätverk har det i de avgjort flesta fallen gått att få tag på den eftersökta personen.

Före 2001 (amerikansk intervention och ny regering) kunde en dylik eftersökning ta flera månader, men då de senaste 15 åren har sett en enorm expansion av antalet mobiltelefoner i landet går det numera oftast betydligt fortare. Eller med andra ord, de “resurser och kontakter” som man behöver har man redan i form av släkt och vänner, deras släkt och vänner, osv.

Konsekvenserna av att bli funnen kan bli mycket allvarliga då det inte är ovanligt att familjerna eller familjen, som anser sig förorättade och försmådda, tar till våld, även dödligt sådant, i avsikt att "tvätta bort" skammen. Ett barn till en person som genom sin vägran att följa de givna reglerna kränkt familjens heder ses också som en del av den skam som familjen anser sig drabbad av. Barnen löper därför en klar risk att bli förföljda, kränkta, utnyttjade och misshandlade livet ut av sina släktingar – även till den grad att det begås mord. Den enda lösningen är att ta sig så långt bort som möjligt från familjen.

Det faktum att den afghanska staten och dess myndigheter, inklusive rättsväsendet, inte kan anses som fungerande lämnar ett större utrymme för den här typen av traditionella värderingar och handlingar. Allvarliga lagbrott, även sådana som kan relateras till hederskulturen, lämnas ofta utan åtgärd och straffpåföljd.

Viken, april 2017
  
Anders Fänge
_______________________________
Anders Fänge har sedan början av 1980-talet arbetat sammanlagt 20 år i Afghanistan; främst som Landchef för Svenska Afghanistan-kommitténs biståndsverksamhet men också som journalist och anställd av FN (UNAMA). Han lämnade Kabul i maj 2011 men har återvänt ett par gånger sedan dess på kortare besök – senast i november 2014. Är numera pensionerad men föreläser och skriver om Afghanistan och sitter i Afghanistan-kommitténs styrelse. Han har sedan början 1980-talet skrivit ett stort antal artiklar samt medverkat i böcker, massmedia, på konferenser, osv, om Afghanistan. 2012 utsågs han till hedersdoktor av Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå universitet bl.a. för sina insatser inom biståndet till Afghanistan och analyser av den politiska situationen i landet.


1 kommentar:

  1. Tack ! Mycket intressant. Det är sådana här omständigheter som ensamkommande barn kan ha svårt att redogöra för och även svår för en handläggare på Migrationsverket att förstå vidden av. I synnerhet som det krävs att barnet/ungdomen måste kunna " bevisa" att hen personligen är mordhotad.

    SvaraRadera